”Att ta ansvar är en beredskapstanke” – Sverker Sörlin.

I början av året tilldelades han Harry Martinsson-priset och senare i år släpper Sverker Sörlin en bok om vinterns flyktiga skönhet i en värld som smälter. Däremellan gästar han Landsbygdsriksdagen i Sörmland – där han bland annat lyfter varför det gör livet meningsfullt att ta ansvar.

Professorn, författaren och folkbildaren Sverker Sörlin är ständigt aktuell. Under flera årtionden har han levererat akademisk kunskap och samhällskritik när det gäller frågor som rättvisa, miljö och bildning ­– ofta i nästan skönlitterär form.

Vad kommer vara du prata om på Landsbygdsriksdagen?

Jag kommer att prata om betydelsen av att ta ansvar. Vi befinner oss på många sätt i ett allvarligt läge i dagens värld. Vi åtnjuter betydande välstånd och det mesta fungerar där vi bor. Men på många håll i världen är det mycket illa och de flesta indikatorer går åt fel håll, inte minst när det gäller demokratin. Vi kommer inte på långa vägar att nå FN:s 17 hållbarhetsmål.

Vägen ut ur detta bestäms runtom vår jord av många mäktiga krafter. Men att ta ansvar är lika viktigt i alla fall, även om varje människa är en miljarddel av världsbefolkningen. Varje land är litet i jämförelse med helheten.

När vi tar ansvar hjälper vi också andra att ta ansvar. Vi tar intryck av varandra.

Detta är en beredskapstanke. Ansvar smittar. Liksom ansvarslöshet. När man själv tar ansvar har man också mer legitimitet när man protesterar.

I det sammanhanget kommer jag att tala dels om behovet av kunskap och bildning. Två fantastiska ting som hjälper oss att ta ansvar. Dels också om landsbygdens särskilda roll i omställningen. Där finns många av de resurser, mänskliga och naturliga, som kan påskynda och fördjupa omställningen till mer hållbarhet och större samhällsberedskap.

Varför är det viktigt?

Det är viktigt för att landsbygden är så viktig. Men också för att livet blir mer meningsfullt när man är med och tar ansvar. Att göra en insats för alla gör livet meningsfullt också för mig som enskild. Det ger stolthet och självkänsla. Och nu behövs det mer än någonsin.

Du har tidigare skrivit om bildning och är ordförande för Folkuniversitetet. Under de senaste åren har folkbildningen blivit en politiskt uppmärksammad fråga. Hur ser du på folkbildningens roll i landsbygderna?

Av tradition är den stark. Folkhögskolorna var i hög grad riktade till landsbygdens folk och fanns, och finns, i landsbygderna. Den behövs också som en kulturhärd i bygder där det finns ett mindre utbud av annan utbildning och mötesplatser. Cirklar och kurser och kulturevenemang ger också skäl att mötas och umgås. Men därutöver gäller ju alla de argument som finns för bildning och folkbildning överallt. Den är viktig som demokratifaktor. Som värn mot en tilltagande urholkning av sanningens status och en sviktande kunskapsbas när sociala medier tränger tillbaka traditionella och mer kunskapsintensiva medier.

Du brukar prata om vikten av att veta tillsammans. Hur kan det bli ett verktyg i en värld som plågas av kriser som klimatförändringar och krig?

Kris är tyvärr ett ord som vi måste använda om flera inslag i samtiden. Även om tidsskalorna för flera av dem är så pass utdragna att det äldre krisbegreppet som hämtades från medicinen nästan förlorar sin betydelse. Klimatkrisen är visserligen här redan, men dess effekter kommer att vara mycket värre om någon eller ett par generationer. Det är också dessa utdragna förlopp som gör att vi har svårt att mobilisera kraftigt mot dem. Som individer tenderar vi att reagera mot akuta hot. Det är därför vi måste lära oss att agera mot långsiktiga hot som samhällen. Det är inte omöjligt, men kan bara ske om vi gör det tillsammans. Det är därför jag menar att bildning till sin kärna är ett kollektivt begrepp lika mycket som till för individen och hens frigörelse.

Läs mer om Sverker Sörlin och hans syn på bildning: Mötet: Sverker Sörlin – Tidskriften Folkuniversitetet

Läs mer om varför Sverker Sörlin tilldelades Harry Martinsson-priset i januari 2024:

Sverker Sörlin får årets Harry Martinson-pris – Harry Martinson-sällskapet