Fredrik Lindström är konferencier och knyter ihop föreläsningarna med språk- och dialektmysterier som både roar och bildar. Vi har bland annat fått lära oss att i västra Sverige så går man upp, melodiskt, i slutet av en mening. Det är därför göteborgare låter som ”goa gubbar” och värmlänningar som glada och jovialiska. Den här uppåtkurvan vänder neråt i takt med att vi rör oss österut och när vi kommit till finlandssvenskan så går man istället ner i slutet av meningen. Man låter ledsen, oavsett om man är det eller ej, och Fredriks teori är att det är skälet till att Mark Levengood alltid ler när han pratar För säkerhets skull, liksom.