Hem / Aktuellt / Ett platsbaserat perspektiv – plattityd eller praktik?
Ett av de landsbygdspolitiska modeuttrycken är att utveckling ska bygga på platsbaserade perspektiv. Är det bara ännu en plattityd eller något som kan göra skillnad på allvar?
På Landsbygdsriksdagen 2026 får vi hjälp av professor Josefina Syssner att förstå vad begreppet innebär mer konkret.
Kan du ge oss en försmak av det platsbaserade och vad kommer prata om?
– När jag pratar om ett platsbaserat perspektiv brukar jag poängtera att ett sådant bygger på tre beståndsdelar. För det första handlar det om att ta hänsyn till platsbaserade förutsättningar. Olika platser har faktiskt olika villkor och möjligheter. Samma lösningar funkar inte överallt.
Josefina är ingen nykomling på landsbygdsriksdagen. Hon har varit med många gånger tidigare, ofta i en framträdande roll på stora scenen eller vid seminarier. I Sörmland 2024 höll hon till exempel i ett seminarium om HOPP – vilken sedan resulterade i en läsvärd bok.
Under 2026 är hon inte bara med för sin akademiska kunskap om det platsbaserade, utan också för att hon är expert i den pågående SVESAM-utredningen. I sommar kommer slutbetänkandet med förslag på hur Sveriges landsbygdspolitik bör utformas för att bidra till de politiska målsättningar som riksdagen beslutat om. I delbetänkandet från 2025 är just begreppet platsbaserat centralt, men också territoriell sammanhållning.
– För det andra måste platsbaserade insatser syfta till att skapa just territoriell sammanhållning. Perspektivet handlar inte om att ställa stad mot land eller så, utan om hur man kan hålla ihop landet på ett mer jämlikt sätt. Utan rättviseperspektivet blir pratet om platsbaserad politik väldigt platt och menlöst.
Samtidigt poängterar Josefina att ett platsbaserat perspektiv aldrig kan vara en angelägenhet bara för den nationella nivån. I ett akademiskt sammanhang bär det med sig en radikal idé om att mer erfarenhetsbaserad kunskap är värd att ta på största allvar.
– För det tredje handlar ett platsbaserat perspektiv om att ta vara på lokal kunskap. Det finns ofta en massa erfarenhet och kompetens på plats som inte alltid fångas upp i politik och styrning, men som är helt avgörande om saker ska fungera i praktiken.
Vad tänker du om vad själva begreppet kan tillföra?
– Jag brukar beskriva mig själv som kritiskt positiv till begreppet. Positiv, därför att det verkligen behövs en politik som tar platsers olikheter på allvar. Men kritisk, eftersom det riskerar att bli ett modeord utan innehåll eller faktiska prioriteringar. För mig är begreppet bara meningsfullt om det faktiskt får konsekvenser för hur man fördelar ansvar och resurser.
Nu är det bara en dryg månad kvar tills invigningen av Landsbygdsriksdagen 2026. Som vanligt startar det med inspirationsresor i värdlänet och sen följer en intensiv helg.
Hur ser din relation med landsbygdsriksdagen ut?
– Det är alltid kul att åka dit för man träffar likasinnade – ofta kollegor och vänner man inte sett på länge. Alla är snälla mot varandra, engagerade, finurliga och glada – då trivs jag! Jag har ju också åkt dit ihop med min pappa i många år. Tyvärr tror jag att han stannar hemma i år – han är 83 nu och har inte riktigt samma klipp i steget längre (även om han fortfarande har åsikter om nästan allt), avslutar Josefina Syssner.
Boken som nämns i texten heter Hoppfulla platser?: Om hopp och hoppfullhet i periferin och ges ut av Nordic Academic Press. Du hittar den hos de stora e-bokhandlarna och på många bibliotek. Via LIBRIS kan du se vilka.